Redan på vägen upp mot Värmalnd insåg vi att det skulle blir varmt.. MYCKET varmt! PÅ Lördag morgon stog termometern över 30 grader och det var obefintligt med vind. Inte nått optimalt väder att köra rally varken för förare/kartläsare eller materialet. Men det är ju lika för alla så nu ger vi oss ut mot sträckorna…

SS1: En 600 meter lång sträcka på en folkracebana, vi tog det ganska lugnt för att det går aldrig vinna tid på den typen av sträckor. Tiden helt okej. Allt känndes okej.

SS2: Total motsatts till SS1, ca 2mil lång! Jag har aldrig sett en så hård väg i hela mitt liv, vanliga grusvägar brukara ju vara bruna i färgen.. Men nej, denna var nästintill svart! Sträckan började hyfsat ett par “hawai” landningar över ett par hopp gjorde att Anderas inte kom in i läsningen riktigt, men körningen funkade bra till en början. Efter ca halva sträckan styr jag in över en “H3- över krön” och fästet i bakvagen är obefintligt… Att åka baklänges över ett krön i den hastigheten är inget att rekomendera… Men ingen skada skedd.

Efter bara en bit så snurrar vi igen helt oförklarigt. Jag åkte inte för fort, snarare tvärt om då jag inte ville göra några fler misstag. Bara på det igen, efter ett par kilometer händer samma sak igen! humöret var väl inte på topp så jag slog av på takten något.

Ute på ett fält var det flera tvära kurvor, varav vi snurrar igen i en av dem.. Jag trodde inte det var sant! Problemet var att när vi skulle vända fastnade bilen på dikeskanten, och publiken fick hjälpa oss upp… Stort tack till de som hjäpte oss!

Service: Vi konstaterade att anledningen till bilens uppförande var troligen däcken, i den extrema värmen i kombination med den stenhårda vägen. Hade vi helt enkelt överhettat dem. På med andra puckar runt om.

SS3: Bilen kändes genast bättre, dock fortfarande svårt med körningen på den hårda vägen, då det gäller att åka städat och rena linjer. Tiderna gick nu på rätt hålll inte bra med bättre…

SS4: Samma känsla som SS3, inga misstag men inget stämmde till 100%. Tiden även här inte bra men bättre…

SS5: Sträckan flöt på bättre fart på notläsandet med hade fortfarande svårt med bilen å körningen.

Service: Bara å vräka i sig mer vatten, varmen fortsatte å tära hårt på däcken men inget vi kunde göra någoting åt..

SS6: Återigen dags för 2 milaren, starten blev ganska försenad här då det var mycket bilar inne på stäckan som skulle fraktas bort. Väl igång så tog vi det stilla över de lömska krören i början för att sedan öka på igen, tycker attt det funkade bätte nu med allt. Men efter ca halva sträckan började bilen gå varm och vi fick slå av på farten, när tempen gått ner ökade vi något igen.

Denna gång bara en snurrning.. Vilket vi får se som en stort förbättring då:) Då vi inte hade något att köra för ville vi bara till mål vilket oxå syntes på tiden.

Efter att åkt hela SSR med bra tempo och körning som funkat klockrent blir man rukskigt frusterad när det inte går som man vill, så här i efterhand skulle vi haft bättre däck på innan start med hårdare gummiblandning. Man kanske skulle åkt snålare till en början för att spara på grejerna. Vi får se detta som en lärorik helg vilket det oxå var.

När mer än en tredjedel av startfältet bryter får man å andra sidan se det som en liten seger att ta sig i mål…

Nu väntar ett litet uppehåll, bakdiffen ska renoveras och det blir lite allmän överysn av koppling med mera. VI vet inte riktigt när ni få se oss i skogen igen kanske blir det Vilda Ryd Racet eller något litet innan det..

Tacka till service folket som stog ut i med värmen och irriterade chaufförer denna helg!

hadet / Ante